Säkerhet på isen brukar uttryckas med följande ledord:

                       Kunskap om is, räddningsmetoder, orientering mm.

                      Utrustning främst komplett säkerhetsutrustnig.

                      Sällskap, att åka i grupp.

Gruppens samlade säkerhet är beroende av att dessa tre faktorer finns i hela gruppen. Finns kunskap endast hos ledaren är gruppens säkerhet låg, ledaren kan bli satt ur spel genom olyckshändelse eller sjukdom.

Våra medlemmar/deltagares kunskap är därför en viktig säkerhetsfaktor  

För allas säkerhet har vi som krav att deltagarna på våra turer har 
följande utrustning:

• Rätt inställda långfärdsskridskor 

• Lämpliga kläder

• Ispik och extra stav eller dubbelpik eller (med viss tvekan) 2 stavar

• Isdubbar med visselpipa 

• Handskar

• Livlina monterad så att linan kan nås och kastas utan att ta av ryggsäcken. Linans bakre ända skall vara fäst vid ryggsäckens grenrem/midje rem, helst via kastlinerem med karbinhake.

• Ryggsäck  40 liter eller större med midjerem och grenrem

• Fullständigt ombyte (ej pjäxor) och handduk i vattentäta plastpåsar

• Matsäck och vätska

Förutom ovanstående kan man även ha med:

• Knä / armbågsskydd / hjälm        

• Mobiltelefon

• Rastplagg / sittunderlag

Turledaren har det övergripande ansvaret för säkerheten och har rätt att avvisa deltagare med bristfällig utrustning eller som bedöms sakna åkförmåga för den utlysta turen. Ledarens anvisningar skall följas.

Turledarens uppgift omfattar främst val av väg, bedömning av iskvalitet och gruppens åkförmåga samt att upprätthålla den åkdisciplin förhållandena kräver. I uppgiften ingår även att hålla gruppen informerad om var man befinner sig, förmedla iskunskap och annan intressant information om omgivningarna.  

Hjälpledare
Till sin hjälp bör turledaren ha en andreåkare samt en köledare utsedda ur gruppen. De skall vara beredda att överta ledningen av gruppen i det fall turledaren sätts ur spel på grund av plurrning eller annan händelse.

Andreåkaren åker normalt 5 -10 m bakom turledaren och har till uppgift att:
- Inte släppa någon åkare före sig, gruppen kan behöva en bromsträcka om ledaren tvärstannar eller går genom isen.
- Observera förändringar av ljud och ev. sprickbildning isen vid ledarens åkning som kan tyda på uttunning av isen.
- Leda räddningsarbetet om ledaren går igenom isen.

Köledaren  åker sist och har till främsta uppgifter att se till att ingen åkare kommer bort samt att övervaka gruppens åkning.
- Om gruppen åker odisciplinerat, för fort, eller deltagare har problem med utrustningen,
upplever rädsla eller andra problem uppstår skall köledaren stoppa gruppen genom visselsignal och meddela turledaren.
- Vid plurrning i gruppens tät tar köledaren ledning över gruppen och se till att den agerar på
ett säkert sätt och är beredd att vid behov leda räddningsarbetet.

Deltagaren i gruppen bör vara aktiv medåkare vilket ger en ökad säkerhetsnivå i gruppen. Det innebär t.ex. att:
- veta var man är.
- ta del av den isinformation ledaren ger och gärna vara med och pika för att utveckla sin  iskunskap.
- ha kännedom om olika räddningstekniker.
- vara beredd att delta i en eventuell räddningsoperation.

Deltagare skall
- medföra komplett säkerhetsutustning.
- kunna åka skridsko och ha förmåga att genomföra tur av den längd och svårighetsgrad som utlysts.
- förväntas fullfölja turen. Deltagare som trots det avser att lämna gruppen
  skall meddela ledaren att man övergår till att åka på eget ansvar.

Deltagare bör
- ha genomfört räddningsövning i bassäng.
- ha tränat att kasta livlina (årligen).
- meddela ledaren om man tycker att turen börjar kännas riskfylld.

VID PLURRNING

Skulle någon gå genom isen är det i första hand turledare eller hjälpledare som leder räddningsarbetet efter en kort planeringsfas. Deltagarna bör stanna där de är. En oorganiserad rörelse i gruppen och allmän  linkastning kan försvåra situationen och medföra att fler går genom isen.

Se vidare  www2.frilufts.se/flf/flf.dsp?dsp=utrustning. En bra sida om man vill läsa mer om utrustningen.

ÅK ALDRIG UTAN SÄLLSKAP!